Enligt legenden framställs vikingarna framför allt som krigare, sjöfarare och erövrare – män med vapen i handen som från Skandinavien drog vidare till Ryssland, Frankrike, Tyskland och England. Till och med normanderna, som erövrade England 1066, härstammade via sin ledare Rollo från vikingar som hade bosatt sig i norra Frankrike omkring 150 år tidigare. Men dessa förfäder var också familjemänniskor, handelsmän och bönder som levde ett helt vanligt vardagsliv.
Det här kan du förvänta dig i den här artikeln
- De viktigaste insikterna i korthet
- Inledning: Vikingar, vardagsliv och ”toaletten”
- Arkeologisk sensation: Danmarks äldsta vikingatoalett
- Var gick vikingarna egentligen på toaletten: i stallet, i en grop eller i ett toalettskjul?
- Hur såg en vikingatoalett ut – och hur använde man den?
- Vad avföringen avslöjar om vikingarna: kost, parasiter och miljö
- Från vikingatoaletten till den moderna toaletten: en historisk översikt över hygienens utveckling
- Vanliga frågor om vikingatoaletter (FAQ)
Läsningstid ca 8 min.
De viktigaste slutsatserna i korthet
- Trots avsaknaden av ett enhetligt toalettsystem lade vikingarna stor vikt vid hygien – beroende på status och plats använde de jordhål, stallutrymmen eller överbyggda latriner.
- Danmarks förmodligen äldsta kända toalett härstammar från vikingatiden och upptäcktes i kommunen Stevns i sydöstra Danmark – ett cirka två meter djupt hål som enligt analyser innehöll mänskliga exkrementer.
- Fynd av avföring utgör ett unikt arkiv för arkeologer: pollen, parasiter och matrester avslöjar mer om nordmännens kost och vardagsliv än många svärd eller sköldar.
- Vikingarna använde inget modernt toalettpapper – istället använde de mossa, gräs, tyg- eller ullbitar och släta träpinnar.
- Andra kulturer, såsom sumererna i dagens Irak eller romarna, låg betydligt före vikingarna när det gällde sanitär teknik.
Inledning: Vikingar, vardagsliv och ”toaletten”
Arkeologiska fynd visar på ett stort antal hygienartiklar som kammar och rakknivar – kroppsvård hade en viss betydelse för de nordiska männen, och vikingarna ansågs för sin tid vara relativt välvårdade. Ett ämne som dock oftast förbigås, även i kunskapsprogram som ”Terra X”: Var och hur uträttade nordmännen sina behov?
Vikingatiden sträckte sig från omkring 793 till 1066 e.Kr. och omfattade bosättningar som Haithabu, Birka, Ribe och Kaupang. Just fynd av latriner, gropar och avföring hjälper till att rekonstruera vardagen bortom strider och plundringståg – ett ämne som är förvånansvärt upplysande.
Arkeologisk sensation: Danmarks äldsta vikingatoalett
I kommunen Stevns på ön Själland gjorde arkeologer från Museet i Sydöstra Danmark, under ledning av Anna S. Beck, ett spektakulärt fynd: Vid utgrävningar på en gård vid namn Toftegård i byn Strøby dokumenterade de ett cirka två meter djupt, vertikalt hål som var fyllt till brädden med organiskt material. Inledningsvis trodde man att det rörde sig om ett så kallat grophus, en halvnedgrävd verkstad – först en närmare undersökning visade att det handlade om något helt annat. Analyser bekräftade att fyllningen innehöll mänskliga exkrementer, inte en vanlig stall- eller gödselgrop.
Radiokarbonanalyser och pollenanalyser placerar det nedersta lagret entydigt i vikingatiden. Två påträffade stolphål tyder på att det ovanför gropen stod ett fristående, träbyggt hus – en enkel konstruktion med väggar och förmodligen ett tak. Den höga koncentrationen av mineraliserade frön, pollen och flugpuppor i lagret stämmer exakt med denna bild: Den påfallande höga pollenhalten härrörde troligen från honung som användes som mänsklig föda och inte som djurfoder – ett tecken på att det faktiskt rörde sig om mänskliga och inte djuriska lämningar.
Detta fynd ifrågasätter tidigare antaganden. Länge antog man att vikingarna främst uträttade sina behov i stallet bland djuren eller helt enkelt utomhus. Nu står det klart: även på landsbygden fanns fasta, överbyggda toalettanläggningar – förmodligen till och med oftare än man hittills insett, eftersom organiskt material ofta förmultnar spårlöst under århundradenas lopp.
Var gick vikingarna egentligen på toaletten: i stallet, i en grop eller i ett toalettskjul?
Användningsvanorna skilde sig starkt åt beroende på social status, bosättningstyp och region. På landsbygden använde vikingarna ofta helt enkelt den fria naturen. På många ställen fungerade även stall som toalett – där hamnade både människors och boskapens avföring i samma gödselgrop. Praktiskt för senare gödsling av åkrarna, men ur dagens perspektiv hygieniskt tveksamt.
I större bosättningar har arkeologer däremot hittat riktiga latriner: enkla, nedgrävda hål bakom långhusen, ibland kantade med träplankor. I tätt bebyggda handelsorter som Haithabu eller Ribe fanns det mindre utrymme till förfogande, varför man här förmodligen oftare använde fasta latriner med avloppsrännor som ledde mot vattendrag. Även i vikingastäderna York och Dublin har toalettliknande konstruktioner upptäckts – vid de berömda utgrävningarna i Coppergate i York hittades till exempel välbevarade latringropar med innehåll, tack vare stadens fuktiga och syrefattiga markförhållanden.
Ombord på de berömda långskeppen såg situationen annorlunda ut: fasta, inbyggda toaletter har inte påvisats arkeologiskt. Sjöfarare uträttade troligen sina behov under de ofta månaderlånga resorna över relingen eller i hinkar, som sedan tömdes i havet. Även nattkrukor eller enkla träkärl i husen är tänkbara, även om sådana kärl sällan bevaras arkeologiskt.
Exkrementen från stall och grop kunde dessutom användas som gödsel – ett pragmatiskt kretslopp som nära kopplade livet på gårdarna till livsmedelsproduktionen.
Hur såg en vikingatoalett ut – och hur använde man den?
Utan rinnande vatten var vikingatoaletterna mycket enkelt utformade. Konstruktionen bestod oftast av en sittbräda med ett hål, monterad på en träram ovanför en grop. I mer välbärgade hushåll fanns det möjligen inhägnader av flätverk med lerputs samt en gardin eller en enkel trädörr. På golvet låg ofta halm eller kvistar. Konstfulla keramikskålar, som man känner till från romarna, letade man förgäves efter hos vikingarna.
I latrinerna täcktes avföringen ofta med jord, aska eller torv för att minska fukt och lukt. På vintern var toaletten kall och dragig, på sommaren surrade flugorna – en del av fynden från Stevns bestod faktiskt av flugpuppor.
Vikingarna kände inte till modernt toalettpapper. Istället använde de mossa, grästuvor, djurull eller släta träpinnar. Även tyg- eller linnelappar och löv kom i fråga. Romarna använde som bekant svampar på pinnar, men det finns inga arkeologiska bevis för detta hos vikingarna. Var och en klarade sig med det som just då fanns till hands.
Om man satt eller hukade berodde på toalettens utformning: enkla gropar krävde att man hukade sig, medan mer permanenta toaletter med fast sittbräda möjliggjorde ett bekvämare sittande – framför allt i större, centrala bosättningar.
Vad avföring avslöjar om vikingarna: kost, parasiter och miljö
Avföringsprover från latriner analyseras idag med hjälp av mikroskopi, DNA-analyser och pollenundersökningar. Från Ribe, Danmarks äldsta stadsbebyggelse, har man hittat spår av parasitägg från tiden omkring 750 till 800 e.Kr. – däribland piskmask, rundmask, bandmask och leverflundran Fasciola hepatica. Dessa medboende tyder på förorenat vatten, ett nära samliv med djur och bristfällig handhygien.
Vikingarnas kost var dessutom mer varierad än vad klichén om kött och mjöd låter ana: spannmålspollen från korn, råg och havre, växtrester från kål, purjolök och baljväxter samt fiskben vittnar om en mångsidig kost. Höga koncentrationer av vissa pollentyper ger dessutom ledtrådar om säsongsbetonad odling och de omgivande åkrarna. Sådana undersökningar bidrar till att berätta vikingarnas historia på ett sakligt och faktabaserat sätt – som ett upplysande komplement till de välkända sagorna.
Från vikingatoaletten till den moderna toaletten: en historisk översikt över hygienens utveckling
Jämfört med andra kulturer var vikingarna snarare eftersläntrare när det gällde sanitetsteknik. I det skotska Skara Brae på Orkneyöarna fanns redan för cirka 5 000 år sedan små rum anslutna till ett gemensamt avloppssystem, som fungerade som latriner och kunde spolas med vatten. I det som idag är Irak använde välbärgade hushåll i det antika Ur för cirka 4 000 år sedan lerrör under stensittplatser, genom vilka vatten spolade avfallet ut i kanaler. Även på Kreta hade de minoiska palatsen sofistikerade avloppssystem. I det antika Rom fanns slutligen offentliga latriner med plats för ibland 50 till 60 personer samtidigt – en värld av gemensamma, men tekniskt avancerade sanitära anläggningar, som var främmande för vikingarna.
Efter det västromerska rikets fall följde en sanitärteknisk tillbakagång i stora delar av Europa. Under medeltiden dominerade enkla lösningar: slott med utskjutande ”toalettkärnor”, enkla kommunala utedass och öppna avloppsrännor längs gatorna. Först 1596 beskrev den engelske hovmannen Sir John Harington den första fungerande vattenspolningen, om än med betydande brister när det gällde luktisolering. Det var först skotten Alexander Cumming som 1775 avgörande förbättrade principen genom sifonen, som på ett tillförlitligt sätt höll tillbaka avloppsgaserna – den egentliga grundstenen till den moderna toaletten.
Toalettpapper, som vi känner det idag, är en relativt ung märkesvara; under lång tid användes tidningspapper eller liknande material som ersättning. Den 19 november firas varje år FN:s världstoalettdag, som påminner om att flera miljarder människor världen över fortfarande saknar tillgång till säkra sanitära grundförsörjningstjänster. Vikingarna skulle förmodligen ha betraktat en modern stad med avloppssystem med förundran – deras arv lever dock vidare i latrinerna, som arkeologer än i dag undersöker med hjälp av den senaste tekniken.
Vanliga frågor om vikingatoaletter (FAQ)
Hade alla vikingar tillgång till en fast toalett?
Nej. Fasta, överbyggda latriner förekom främst i större bosättningar och mer välbärgade hushåll. Vanligt folk på landsbygden använde oftast provisoriska gropar, stallutrymmen eller helt enkelt den fria naturen. Den sociala ställningen avgjorde i hög grad hur bekväm toaletten var.
Fanns det speciella ”toaletter ombord” på långskeppen?
Det finns inga arkeologiska bevis för fasta toaletter ombord. Sjöfarare och krigare uträttade troligen sina behov över relingen eller i hinkar som tömdes i havet – under månaderlånga resor var detta en ohygienisk, men förmodligen oundviklig del av vardagen.
Luktade det särskilt starkt av avföring i vikingabynarna?
Lukterna var allestädes närvarande på grund av avsaknaden av avloppssystem, men blandades med stallukter, rök och fisk. Detta var inget specifikt ”vikingaproblem”, utan ett helt allmänt fenomen i det tidiga medeltidens Europa.
Användes vikingarnas avföring medvetet som gödsel?
Mycket tyder på det. Gödsel från stallgropen, blandad med mänskliga exkrementer, spreds på åkrarna. Det ökade skördarna, men kunde samtidigt sprida parasiter vidare – ett kretslopp som man först flera århundraden senare förstod fullt ut.
Varför ägnar sig moderna forskare så intensivt åt gamla latriner?
Latriner är ett unikt arkiv: de ger samtidigt information om kost, miljö, sjukdomar och vardagsvanor. Särskilt när det gäller en kultur som vikingarnas, som knappt lämnade några egna skriftliga källor efter sig, är sådana fynd oumbärliga – mer upplysande än många en hjältesaga.
Post från handelshuset
Nyheter, marknadsdatum och erbjudanden direkt från Rinchnach. Avregistrera dig när som helst med ett klick.
Prenumerera på nyhetsbrevet
