Medeltidsbyxor, vikingabyxor och benvärmare för män
Medeltida byxor, vikingabyxor och benvärmare för herrar
Medeltida kläder för män börjar nedifrån – bokstavligt talat: ingen outfit är komplett utan rätt byxor eller benvärmare. Oavsett om du letar efter autentiska vikingabyxor i diamantvävd ull, robusta Thorsberg-byxor för germaniska rollspel eller klassiska benvärmare för högmedeltiden – den som förstår vilka snitt, material och epoker som ligger bakom de enskilda modellerna gör rätt val vid köpet.
Vilka byxor bar man under medeltiden? En historisk översikt
Bracae – keltisk-germanska föregångare
Romarna kallade kelternas och germanernas vida byxor för bracae. Dessa tidiga byxor nådde, beroende på region och epok, till knäet eller över fotleden och ansågs, till skillnad från den tunikbetonade romerska moden, vara ett ”barbariskt” klädesplagg – vilket gör dem desto mer intressanta för germaniska och keltiska framställningar.
Thorsbergbyxan – det äldsta byxfyndet
Fyndet i Thorsberg-mossen (Schleswig-Holstein) anses vara ett av de äldsta bevarade byxfynden i Europa. Dateringen är vetenskapligt omtvistad och sträcker sig, beroende på källa, från 1:a till 4:e århundradet – en exakt datering är svår att fastställa. Den karakteristiska skärningen med fotdel och vid benform är idag grunden för många Thorsbergbyxor inom reenactment-området och passar lika bra för framställningar av germaner som tidiga vikingar.
Rushose – vikingarnas haremsbyxor
Fynd från bosättningar som Haithabu och Birka vittnar om vida byxor i den nordiska delen av tidig medeltid. Den så kallade Rushose – uppkallad efter Rus-vikingarna – kännetecknas av en särskilt vid passform, som dras ihop vid fotleden eller kombineras med vadband. Den är det mest karakteristiska benklädet för autentiska vikingadräkter.
Benkläder – det delade benklädesplagget
Benkläder är inte byxor i dagens bemärkelse, utan tvådelade benkläder: ett stycke per ben, fästa vid en bruka med snörband. De var en fast del av den manliga klädseln från tidig medeltid till 1300-talet och anses idag vara det kanske mest typiska kännetecknet för medeltida klädsel – eftersom de aldrig överlevde in i modern tid.
Schamlatzhose – övergången till senmedeltiden
Under senmedeltiden ersätter smalare snitt, anpassade efter höfter och ben, de tvådelade benkläderna. Skamlatzbyxan förenar båda benen till ett plagg och är den direkta föregångaren till den moderna byxan. I kombination med en wams uppstår den klassiska senmedeltida klädseln.
Passform, storlekar och skötsel: Vad du bör veta innan du köper
De flesta modellerna finns i storlekarna S till XXL. Utvalda modeller – däribland Thorsberg-byxor och Rush-byxor – finns även i XXXL och XXXXL. För att välja rätt storlek mäter du omkretsen på det bredaste stället på höften med ett måttband och jämför detta med respektive måttabell i produktinformationen. Vidare snitt som Rushosen eller Thorsberghosen är i princip mer toleranta mot avvikelser i passformen än figurnära modeller.
Bomull och linne kan vanligtvis tvättas i tvättmaskin vid 30 °C. Viktigt: Använd inte torktumlare – det förhindrar överdriven krympning. Häng upp plaggen för torkning och forma dem lätt. För vårt eget märke Vehi Mercatus tillverkas tygerna enligt egna specifikationer i specialiserade väverier; genom särskild tygbehandling minskas krympningen avsevärt.
Ull reagerar känsligare på värme och friktion än växtfibrer. Ullbyxor bör tvättas i högst 30 °C på skonsamt program eller för hand – helst med ett milt ulltvättmedel. Använd inte torktumlare och vrid inte ur plaggen. Läs alltid skötselanvisningarna för respektive produkt för att undvika färgavgivning eller filtning.
Om du vill vara på den säkra sidan, tvätta nya kläder en gång i kallt vatten innan du bär dem för första gången. Detta är särskilt viktigt för linne, som kan krympa mer vid den första tvätten än vid efterföljande tvättar. Tvätta intensivt färgade plagg separat för att förhindra att färgen färgar av sig på ljusa kläder.
Benkläder: det medeltida benklädesplagget som försvann
Benkläder skiljer sig grundläggande från byxor: de består av två separata delar – en för varje ben – som fästs upptill med snörband vid bruche. Bruche, en sorts åtsittande underbyxor, är inte ett valfritt tillbehör, utan den nödvändiga grunden för benklädesoutfiten: utan bruche finns det inget fäste.
Benkläder bars från tidig medeltid fram till 1300-talet. De tillverkades av ull eller lin, och både färg och material signalerade social status: en bonde bar ofärgade eller enfärgade benkläder av grov ull, medan en adelsman hade råd med påkostade färgade plagg i krapprött eller växtfärgat blått. Idag anses benvärmare vara det kanske mest autentiska medeltida benklädesplagget av alla – just därför att de aldrig tog steget in i modern tid och därmed inte förvanskades av senare mode. För framställningar av högmedeltiden är de därför nästan oumbärliga.
Materialjämförelse: ull, linne och bomull
| Material | Lämplighet | Egenskaper |
|---|---|---|
| Ull (diamantväv, fiskbensväv) | Reenactment | Det mest historiskt autentiska materialet; värmereglerande; vävtekniken påverkar utseende och känsla; perfekt för att gestalta germaner och vikingar |
| Lin | Reenactment | Lätt, mycket andningsbart; bra för varmare årstider; historiskt belagt; naturfärgat eller växtfärgat |
| Bomull | LARP / nybörjare | Inte medeltida, men naturfiber; ser ut som linne; prisvärt för nybörjare; tvättbart och lättskött |
| Polyesterblandning | Kostym | Prisvärt och formbeständigt; olämpligt för reenactment med historiska krav; funktionellt för kostymer och engångsbruk |
Vårt eget varumärke Vehi Mercatus satsar uteslutande på naturfibrer – ett medvetet val, eftersom tygerna tillverkas enligt våra egna specifikationer i väverier och inte är massproducerade standardvaror.
Vilken modell passar till vilken framställning?
Germaner & tidig medeltid
Thorsbergbyxan är det självklara valet: vid passform, fotdel, av ull. Autentiska framställningar satsar på ofärgade eller naturfärgade ulltyger i diamant- eller fiskbensväv. Kombinationen med tunika och vadband ger en harmonisk helhetsbild.
Vikingar & tidig medeltid
Rushosen och Thorsbergbyxan är båda väl dokumenterade. Rushosen imponerar med sin vida pluderpassform, som avslutas med vadband. Material: ull eller linne. Komplettera byxan med vikingakläder för en fullständig tidig medeltidsdräkt.
Högmedeltiden
Benkläder med knäskydd dominerar herrklädseln. De första smalare byxmodellerna dyker upp. Material: ull och linne. Färgsättning som statussymbol. Kombinera benkläderna med en lång medeltidsskjorta eller en kotte för den klassiska högmedeltida outfiten.
För LARP och fantasy gäller: Allt som passar karaktären är tillåtet. Utseende och rörelsefrihet går före historisk korrekthet. Alla modeller – från Thorsbergbyxor till benkläder med moderna knäppningar – har sin plats i LARP-outfiten.
Vikingabyxor: snitt, fynd och historiska förebilder
- Vid, flödande snitt – mycket tyg vid benet
- Fynd från Haithabu och Birka (800–1100-talet)
- Typiskt för rusvikingar och nordiska avbildningar
- Knyts vid fotleden eller bärs med vadband
- Material: ull eller linne, sällan en blandning av linne och ull
- Ger hela klädseln en tydligt nordisk prägel
- Smalare, kroppsnära passform med fotdel
- Fynd: Thorsbergers mosse, daterad till 1–400-talet
- Lämplig för framställningar av germaner och tidiga vikingar
- Ingen snörning behövs – sitter på plats tack vare snittet och fotdelen
- Material: helst ullfilt, ulldiamantväv eller fiskbensväv
- Ser mer kompakt och arkaiskt ut än rusbyxorna
Vadband är ett bra komplement till båda modellerna: de skyddar underben och vrister, håller benvärmarna eller byxkanterna på plats och fulländar visuellt viking- eller germanskbilden. I butiken hittar du passande vikingavadband.
Varumärken och prisnivåer i sortimentet
Instegsmodeller i bomull – perfekta för första dräkter, besök på medeltidsmarknader eller LARP-äventyr. Snygga, lättskötta, finns i många färger. Främst från Burgschneider, den största leverantören i sortimentet med över 100 modeller.
Thorsbergbyxor och Rushosen av bomullsblandningar eller lätta ulltyger. Historiskt inspirerade snitt, delvis med snörning eller knäppning. Burgschneider och Battle Merchant levererar här huvuddelen av modellerna – Battle Merchant med tydligt fokus på snitt som lämpar sig för reenactment.
Ullmodeller i diamant- eller fiskbensväv för krävande reenactment. Eget varumärket Vehi Mercatus satsar här på tyger enligt egna specifikationer från specialiserade väverier – uteslutande naturfibrer, inga syntetiska material. För skådespelare som vill att material och snitt ska ligga så nära den historiska förebilden som möjligt.
Med över 200 modeller, från Thorsberg-byxor till benvärmare, i ull, linne och bomull, hittar du här rätt byxor för varje epok och varje tillfälle – bläddra igenom sortimentet och utrusta din dräkt från grunden.
Vanliga frågor
Under tidig medeltid var benkläder – tvådelade benkläder av ull eller linne, fästa vid en bruche – den typiska benklädseln för män. Dessutom fanns det vida pluderbyxor (Rushosen) i Norden samt Thorsbergbyxan som en germansk tidigmedeltida modell. Under senmedeltiden utvecklades detta till skamlatzbyxor som ett plagg i ett stycke.
De viktigaste begreppen är: benkläder (tvådelade benkläder, fram till 1300-talet), bruche (korta underbyxor som underdel till benkläder), Thorsbergbyxor (uppkallade efter fyndet i mossen), rushosen eller vikingabluffbyxor (vid passform i nordisk stil) samt schamlatzhose (senmedeltiden). I den latinska världen talade man om Bracae för vida keltisk-germanska benkläder.
Vikingarna bar huvudsakligen två modeller: den vida Rushose (pluderbyxor) med mycket tyg vid benen, som ofta kombinerades med vadlindor, samt den smalare Thorsberghose med fotdel. Båda varianterna tillverkades av ull eller lin – ulltyger i diamant- eller fiskbensväv är historiskt sett bäst belagda för reenactment-framställningar. Fynd från Haithabu och Birka ger viktiga ledtrådar om snitt och material.
Bracae är det latinska ordet för de vida byxorna som kelterna och germanerna bar och som romarna stötte på under sin expansion i Central- och Nordeuropa. Romarna betraktade byxor som ett tecken på ”barbarer”, eftersom de själva föredrog tunikor och togor. Bracae kunde nå ner till knäet eller till fotleden och anses vara tidiga föregångare till medeltida byxor.
För reenactment är ull och lin de historiskt belagda materialen – inga andra fibrer förekommer i medeltida fynd. Ulltyger i diamant- eller fiskbensväv är särskilt lämpliga för germaniska och vikingaföreställningar. Bomull är visserligen inte historiskt korrekt, men accepteras som ett prisvärt alternativ eftersom det som naturfiber ser ut som linne. Polyesterblandningar bör undvikas för krävande reenactment.