Medeltida väska och bältesbeslag
- tillgänglig nu
-
Leveranstid: 2 - 4 Arbetsdagar främmande länder
- tillgänglig nu
-
Leveranstid: 2 - 4 Arbetsdagar främmande länder
- tillgänglig nu
-
Leveranstid: 2 - 4 Arbetsdagar främmande länder
- tillgänglig nu
-
Leveranstid: 2 - 4 Arbetsdagar främmande länder
Bältesbeslag och väskbeslag hör till de små detaljerna som gör en medeltida dräkt komplett – historiskt belagda, funktionellt genomtänkta och tillverkade i mässing eller brons, precis som arkeologiska fynd från hög- och senmedeltiden visar.
Vad är medeltida beslag – och vad användes de till?
Medeltida beslag är metalldelar som fästes på läderremmar, bälten och väskor – för att skydda lädret, som prydnad eller för att fylla vissa funktioner. I vid bemärkelse räknas alla metallapplikationer som syddes, nitar eller skruvades fast på läder.
Utbudet sträcker sig från enkla ändbeslag på bälten och intrikat graverade prydnadsnitar till figurativa väskbeslag under senmedeltiden. Skiljningen mellan dekoration och funktion var sällan tydlig: ett bältesändbeslag, den så kallade remtungan, underlättade att dra remmen genom spännet och förhindrade samtidigt att lädret fransade sig i änden – och såg dessutom snyggt ut. Väskbeslag på locket till en bältesväska tyngde ner den så att den inte buktade ut, och gav samtidigt väskan prestige.
Arkeologiska fynd från 1200- till 1400-talet, däribland föremål från Londons arkiv för markfynd, vittnar om en häpnadsväckande mångfald av motiv och material – från enkla geometriska former till heraldiska symboler som signalerade bärarens sociala ställning. Den som idag köper medeltida väska- och bältesbeslag tar fasta på just denna tradition av fynd.
De viktigaste typerna: ändbeslag, prydnadsbeslag och väskbeslag i översikt
Remtungor & ändbeslag
Remtungan sitter på den lösa änden av bältesremmen. Den underlättar genomdraget genom bältesspännet och knutningen av remmen. Samtidigt skyddar den lädret mot att fransa sig. I sortimentet finns exemplar för remmar med en bredd på upp till 18 mm, 20 mm och 22 mm – motiven sträcker sig från den enkla senmedeltida typen till varghuvudet från 1300- och 1400-talet.
Dekorativa beslag & dekorativa nitar
Dekorativa nitar placerades antingen endast på den hängande änden av remmen eller fördelades över hela bältets längd. Motiven följer tydligt igenkännbara epok- och ståndslogiker: blommönster (Fleur de Lis), djursymboler (varg), heraldiska tecken (krona, kors) och senmedeltida Memento Mori-motiv (dödskalle) finns dokumenterade. Finns som set om 5 eller 3 stycken i mässing.
Väskspännen & bälteshängare
Senmedeltida bältesväskor hade ofta ett eller flera beslag av mässing på läderlocket. Den dubbla funktionen: tynger ner locket så att det inte buktar ut och fungerar som ett synligt statussymbol. Bälteshängare kombinerar fästfunktion och smyckeselement – de gjorde det möjligt att hänga knivar, påsar eller nycklar på bältet och finns för bälten från 20 mm bredd.
Historisk inordning: Från högmedeltiden till senmedeltiden
Högmedeltiden
Bältesbeslag från högmedeltiden är relativt enkla. Geometriska och florala motiv dominerar, och materialen begränsar sig huvudsakligen till mässing och brons. Ikonografiska källor – bokmålningar, gravplattor – visar bälten med enkla ändbeslag och diskreta prydnadsnitar som är fördelade över hela remmen.
Övergångsfas
I takt med att de välbärgade skikten i städerna växer ökar mångfalden av motiv. De första figurativa elementen dyker upp – djur, vapensköldar, kyrkliga symboler. Beslagen gjuts med större omsorg, och helgjutna mässingsbeslag vinner mark framför plåtarbeten. Arkeologiska fynd från London och Flandern vittnar om en ökande standardisering.
Senmedeltiden
Bältesbeslagens blomstringstid: heraldiska symboler (fleur-de-lis, vapensköldar), figurativa motiv (varg, dödskalle med korslagda ben) och religiösa tecken präglar bilden. Beslag på bältesfickor blir ett självständigt uttrycksmedel. Social distinktion genom kvalitet och motivval är väl dokumenterad. I sortimentet finns repliker från cirka 10 €, som är inspirerade av dessa fynd.
Montera beslagen själv: passform, verktyg och rembredd
Det viktigaste köpkriteriet för medeltida beslag är rembredden. Varje beslag anger en maximal rembredd – typiska mått är upp till 18 mm, upp till 20 mm och upp till 22 mm. Den som bär ett medeltida bälte med 20 mm rembredd behöver beslag vars öppning tillåter minst detta värde. I tveksamma fall är det bättre att välja ett större mått, eftersom läder kan ge efter något vid användning.
Fästningen sker vanligtvis med nitar: beslaget placeras på lädret, stiftet trycks genom det hål som tidigare har förborrats med en syl eller en prickspets och slås fast på baksidan med en hammare. Inget specialverktyg krävs – en hammare och ett hårt underlag räcker för de flesta nitarna i sortimentet.
Den som vill tillverka egna beslag av mässingsplåt hittar råmaterial i sortimentet i tjocklekarna 0,5 mm, 0,8 mm och 1,0 mm (vardera 200 × 200 mm). Med dessa kan man skära till, forma och stansa individuella dekorationsdelar. Kombinationen med passande medeltida spännen från samma rembreddssortiment ger ett harmoniskt helhetsintryck. För färdiga enskilda delar till väskframställning finns det även en egen kategori i butiken.
Material och tillverkning: mässing, brons och handgjorda repliker
| Material | Typ | Lämplighet | Typisk användning |
|---|---|---|---|
| Mässing (helgjutet) | Historiskt | Mycket bra – hög detaljskärpa, tung vikt | Slutbeslag, dekorbeslag, väskbeslag |
| 100 % mässing | Historiskt | Bra – autentiskt utseende, lättskött | Dekornit-set, bälteshållare |
| Mässingsplåt | Gör-det-själv | Perfekt för egna tillverkningar och unika föremål | Råmaterial för bältesbeslag, knivfodral |
| Brons (repliker) | Reenactment | Mycket bra – enligt arkeologiska förebilder | Högkvalitativa repliker för krävande framställningar |
Mässing är det dominerande materialet i sortimentet – och det av goda skäl: Arkeologiska fynd visar att mässing (en legering av koppar och zink) var det mest använda metallen för bältesbeslag under hög- och senmedeltiden. Legeringen är lätt att gjuta, återger fina detaljer och utvecklar med tiden en karakteristisk patina. Beslag i massivgjutning har en märkbart annan vikt än stansade plåtdelar – en detalj som märks när man bär dem.
Bronsrepliker efter arkeologiska förebilder är förstahandsvalet för krävande reenactment-framställningar när det gäller belagda föremål från specifika fyndsammanhang. Vid fastsättning gäller: skruvfästning ger bättre håll fast vid tunga beslag, nitar är snabbare att fästa och räcker för de flesta prydnadsnitar.
Beslag i helhetsoutfiten: accessoar med historisk kontext
I det medeltida vardagslivet bars bälte, väska och kniv som ett sammanhängande ensemble – och beslag förenade dessa delar visuellt och funktionellt. Den som förser en medeltida bältesväska med passande väskbeslag och utrustar bältesremmen med prydnadsnitar och en harmonisk remspänne kommer betydligt närmare den historiska helhetsbilden än med enskilda delar utan koppling till varandra.
För reenactment och LARP gäller: Motivvalet bör passa den avbildade epoken och figurens sociala ställning. En enkel bonde från 1200-talet bar knappast heraldiska symboler på bältet – det var förbehållet adeln. Blommotiv och geometriska prydnadsnitar finns däremot dokumenterade i alla samhällsklasser. Figurativa motiv som varg eller dödskalle med korslagda ben är tydliga tecken på senmedeltiden (1400- och 1500-talet) och verkar anakronistiska i en tidig medeltidsmiljö.
För medeltidsmarknaden gäller: även den som inte följer en strikt reenactment-linje drar nytta av passande beslag. En medeltida kniv i bälteshållare, en beslagen medeltidsväska i bältet och en ändbeslag i passande motiv – det är detaljerna som gör en kostym till en dräkt. De medeltida accessoarerna i sortimentet kan därvid väl anpassas till en epok och en materialton.
Oavsett om det gäller ändbeslag, prydnadsnitar eller väskbeslag – med rätt metalldelar får ditt bälte eller din väska den historiska finputsen som förvandlar en dräkt till en historisk klädsel. Bläddra igenom sortimentet och hitta de beslag som passar din epok och din rembredd.
Vanliga frågor
Bland de viktigaste typerna finns bältesändar (ändbeslag i bältets ändar), dekorativa beslag och dekorativa nitar längs bältet samt väskbeslag på locket till medeltida bältesväskor. Dessutom finns bälteshållare som gör det möjligt att hänga fast knivar eller påsar. Alla typer hade både en praktisk och en dekorativ funktion.
Det viktigaste kriteriet är bältets bredd: Varje beslag anger en maximal bältesbredd (t.ex. upp till 18 mm, 20 mm eller 22 mm) som måste passa bredden på ditt läderbälte. Dessutom bör du tänka på materialet (mässing, brons), fästmetoden (nitar eller skruvar) och motivets historiska epok.
De flesta beslag fästs med nitar: Börja med att göra ett hål i lädret med en syl eller en nål, trä igenom beslagets stift och nita fast det på baksidan med en hammare. Speciella verktyg behövs vanligtvis inte – en hammare och ett hårt underlag räcker för vanliga nitar.
Under högmedeltiden (1100–1300-talet) dominerade enkla geometriska och blommiga motiv. Under senmedeltiden (1400–1500-talet) tillkom heraldiska symboler som fleur-de-lis och kronor, djurmotiv (varg) samt memento mori-tecken (dödskallar). Den som ägnar sig åt reenactment bör konsekvent anpassa motivvalet efter den epok som återges.
Ja – i sortimentet finns mässingsplåt i tjocklekarna 0,5 mm, 0,8 mm och 1,0 mm (vardera 200 × 200 mm). Materialet lämpar sig för tillskärning, stansning och formning av individuella bältesbeslag eller knivfodral. För bearbetningen räcker det med enkla handverktyg som plåtsax, fil och hammare.