Nål och tråd
- tillgänglig nu
-
Leveranstid: 2 - 4 Arbetsdagar främmande länder
- tillgänglig nu
-
Leveranstid: 2 - 4 Arbetsdagar främmande länder
- tillgänglig nu
-
Leveranstid: 2 - 4 Arbetsdagar främmande länder
- tillgänglig nu
-
Leveranstid: 2 - 4 Arbetsdagar främmande länder
Den som syr, lagar eller arbetar hantverksmässigt med historiska dräkter behöver rätt utgångsmaterial – nålar och tråd som passar epoken, materialet och användningsområdet. Här hittar du lintråd, ullgarn, lintråd samt passande nålburkar för reenactment, levande historia och LARP. Sortimentet täcker allt – från fint broderigarn för kantbroderier till rivfast lintråd för läder- och väskarbeten.
Vad använde människorna under medeltiden för att sy?
Sömnålar hörde till de mest värdefulla vardagsföremålen under medeltiden. Långt innan järn blev lättillgängligt tillverkade man synålar av djurben eller ben – noggrant slipade, försedda med ett genomborrat öga och ofta så värdefulla att man förvarade dem i speciella nålburkar av trä, ben eller metall. Metallnålar av brons eller järn tillkom under medeltiden, men förblev länge dyra.
Tråden var lika beroende av samhällsklass som nålen: lin var den vanligaste sömnadstråden för skjortor, underkläder och enkla vardagskläder, eftersom lin odlades i stora delar av Europa. Ull användes till värmande ytterkläder och fanns också tillgänglig lokalt. Silke var däremot förbehållet adeln och de välbärgade borgarklasserna – en lyxvara som kom via fjärrhandeln från Orienten. Sömnadsteknikerna sträckte sig från enkel sömnad av grova kläder med stygnsöm till fin nålbindning och påkostad broderi för liturgiska kläder eller representativa kläder.
Praktiska tips: Trä i tråden, välj styrka, planera projekt
En tumregel är: 0,5 mm lintråd passar för fina tyger som tunt linne eller bomull samt för broderier. 1,0 mm är allroundtråden för alla typer av sömmar – robustare än den fina tråden, men ändå lätt att trä i en standardnål. 1,5 mm rekommenderas för tunga ullkläder, rockar och väskor där sömmen utsätts för stor mekanisk påfrestning. För läderarbeten som bältesväskor eller skor är 10- eller 12-trådigt lintråd det rätta valet – tvinnat och därmed betydligt rivfastare än enkelt garn.
För mindre projekt som en blus eller en skjorta räcker det vanligtvis med en 250 g-spole. Mer omfattande plagg – en klänning med ärmar, en vapenskjorta eller en väska med många sömmar – kräver snarare en 500 g-spole, så att du inte behöver byta garn mitt i arbetet. Planera lite generöst när du stickar med ullgarn, eftersom ullgarn är mer voluminöst och förbrukar mer material per maska än linne.
För ett snyggt arbete behövs medeltida saxar för precisa snitt i tyget. Huvudbonader och hårnålar används till huvudbonader som huvudbonader eller slöjor. Den som vill fästa knäppningar på ett historiskt korrekt sätt hittar i knäppnålarna den passande motsvarigheten till öglor och snörningssystem.
Vilka typer av nålar finns det – en översikt
| Nåltyp | Material | Användning |
|---|---|---|
| Ben- eller bennål | Historiskt | Nålbindning, grova ulltyger, lappning |
| Givnål | Historiskt | Huvudbonader (slöjor, slöjor, vimplar) |
| Hårnål | Historiskt | Frisyrer, fästa slöjor och huvudbonader |
| Hårnål i mässing | Historiskt | Skrädderi, fästa tyg, vardagsbruk |
| Slöjnål | Historiskt | Finarbete, tunna slöjor, dekorativ broderi |
| Sömnål (metall, fin) | Allmänt | Linne, broderi, snygga sömmar |
Valet av rätt nål beror på ögats form och tjocklek: Ett stort, vid öga behövs för tjockt ullgarn vid nålbindning, medan ett fint öga räcker för tunt linne- eller broderigarn. Benålar har ofta ett handborrat öga som passar särskilt bra för ullgarn.
Lintråd och linväv: Vilken tråd för vilket arbete?
- Finns i tjocklekarna 0,5 mm, 1,0 mm och 1,5 mm
- Naturvit – historiskt korrekt utseende
- Lämpligt för sömmar i kläder, broderi, dekorationer
- 250 g (ca 1 250–2 500 m) och 500 g spolar
- Standardtråd för skjortor, underkläder och linneväskor under medeltiden
- Lätt att trä i tunna synålar
- Tvinnat = tvinnat och betydligt mer rivfast än enkelt garn
- Finns i ljusbrunt och grått, vardera 500 g / ca 420–500 m
- För sömmar som utsätts för stor belastning: väskor, bältesfästen, skor
- Särskilt rekommenderat för väskprojekt och läderarbeten
- 10-trådigt något mer flexibelt, 12-trådigt ännu stabilare
- Professionellt resultat vid hantverksprojekt
Ullgarn: naturfärgat och handfärgat för autentiska resultat
Ullgarn är oumbärligt inom historiskt hantverk – för broderier på ullkläder, för den traditionella tekniken nålbindning eller för dekorativa kantband på rockar och klänningar. Sortimentet omfattar ullgarn i många färger: vitt, gult, rött, ljusblått, mörkblått, ljusgrönt, mörkgrönt, rosa-rött och andra nyanser.
En väsentlig skillnad jämfört med industriellt färgade moderna garner: De naturfärgade varianterna behandlas miljövänligt med naturliga färgämnen och verkar jämfört med syntetiskt färgat garn mer levande och mindre skrikiga – precis som man känner igen från historiska textilier. Som komplement finns handfärgade ullgarn med särskilt nyanserade, individuella färgtoner, som kännetecknas av en viss oregelbundenhet som är svår att uppnå syntetiskt.
Historiskt korrekt är att färga ull med växt-, djur- eller mineralfärgämnen: väjd (Isatis tinctoria) gav det typiska medeltidsblått, reseda (Reseda luteola) gav ett lysande gult, och krapp (Rubia tinctorum) var den viktigaste röda växten. Den som vill framstå som autentisk på marknader eller i reenactment-läger väljer naturfärgat garn – skillnaden syns vid en närmare titt. Den som även är intresserad av färgning av tyger i allmänhet hittar intressant bakgrundsinformation i blogginlägget om tyger under medeltiden.
Nålburkar: historisk förvaring av synålar
Nålburk i trä
Massiv, svarvad behållare av mörkt trä med skruvlock – funktionell och rustik. Lämplig som nålburk eller krutburk för renässanskläder. Håller sömnålarna säkra och torra.
Vikingarnas nålburk av Birka-typ
Replika efter arkeologiska gravfynd från Birka (Sverige) – en betydande vikingahandelsbosättning. Tillverkad i brons, perfekt som autentiskt tillbehör till tidigmedeltida damdräkter.
Vikingarnas nålburk i Jelling-stil
Stilfull replik i den karakteristiska Jellingstilen från 900-talet. Denna dekorstil är typisk för skandinavisk konst från vikingatiden och ger nålburken en särskilt autentisk karaktär.
Nålburkar var under medeltiden och vikingatiden ingen lyx, utan en praktisk nödvändighet: synålar var värdefulla, lätta att tappa bort och känsliga för fukt och rost. Förvaringen i ett rör av trä, ben eller metall skyddade dem vid transport – på marknader, resor och i det dagliga livet i lägret. Den som återskapar en vikingakvinnas klädsel hittar i en Birka-nålburk ett tillbehör med arkeologisk grund.
Sömnålar i historiskt sammanhang: ben, ben och metall
Benålen är en av de äldsta formerna av mänskliga verktyg – redan under stenåldern slipades nålar av djurben för att sy pälskläder. Under medeltiden förblev benålar vanliga för arbete med grova tyger och tjockt ullgarn. De tillverkades av nöt- eller svinknölar: benet skars först grovt till, sedan slipades och polerades det stegvis tills en jämn, slät yta uppstod. Ögat borrades för hand.
I fackterminologin kallas materialet ben – ett begrepp som inom arkeologi och hantverk används för bearbetade djurben och som inte har något med mänskliga ben att göra. Benålar står alltså för nålar tillverkade av ben, medan metallålar gjöts eller smiddes av brons eller järn. Metallålar är finare och jämnare, men var dyrare att tillverka under tidig medeltid.
Idag används benålar främst för tre ändamål: historisk nålbindning (den gamla tekniken för tillverkning av textilier av enskilda trådbågar), sömnad av grova ulltyger samt som autentiska utställningsföremål eller rekvisita för levande historia-uppvisningar. Den som är intresserad av nålbindning hittar passande tillbehör i motsvarande avdelning i butiken.
Från benålar till rivfast lintråd – här hittar du allt du behöver för historiskt korrekta sömnadsarbeten. Bläddra igenom sortimentet och välj nålar och tråd som passar ditt projekt, din epok och dina färdigheter.
Vanliga frågor
Under medeltiden användes synålar av djurben, brons eller järn. Som sytråd användes främst lintråd för enkla kläder, ulltråd för ytterkläder och – för de välbärgade – siden. Nålar ansågs vara värdefulla vardagsföremål och förvarades i nålburkar av trä, ben eller metall.
En benål är en synål som är handgjord och slipad av djurben (oftast från nötkreatur eller gris). Under medeltiden användes benålar till grova ulltyger och enklare sömnadsarbeten. Idag används de främst vid historisk nålbindning samt som autentiska rekvisita i levande historia-uppvisningar och reenactment.
Lintråd är en enkel spunnen tråd som lämpar sig för sömmar i kläder, broderi och finare arbeten. Lintråd består av flera tvinnade trådar (10- eller 12-trådigt) och är därför betydligt mer rivfast. Lintråd rekommenderas för sömmar som utsätts för stor belastning på väskor, bälten eller skor.
En tumregel är: 0,5 mm för fina tyger och broderi, 1,0 mm som allroundgarn för vanliga klädsömmar, 1,5 mm för tunga ullkläder och väskor. För läderarbeten är lintråd i 10- eller 12-trådigt utförande det rätta valet, eftersom det är betydligt tåligare än enkel tråd.
Ja, de naturfärgade ulltrådarna färgas med naturliga färgämnen av vegetabiliskt, animaliskt eller mineraliskt ursprung – historiskt typiska färgämnen var till exempel växter som väjd för blått, wau för gult och krapp för rött. Färgerna verkar livligare och mindre skrikiga än syntetiska färgningar och är därför särskilt lämpliga för autentiska reenactment- och living history-projekt.