Hoppa till huvudinnehållet Hoppa till sökningen Hoppa till menyn

Hjälmar från högmedeltiden


scrolla till slutet

visa inga fler produkter


Produkt  1 - 20 från 30

Hjälmar från högmedeltiden hör till de mest karakteristiska föremålen i den europeiska krigshistorien – från de normandiska ryttarnas enkla nässkyddshjälmar till korsfararnas helt slutna kittelhjälmar speglar de två århundraden av militär utveckling och samhällsförändringar. I denna kategori hittar du repliker av kolstål och stål, tillverkade för scenisk strid, för reenactment, LARP och historiska framställningar från 1100- till 1300-talet.

De viktigaste hjälmtyperna under högmedeltiden i översikt

Nasalhjälm

1000–1300-talet

Nasalhjälmen är den klassiska hjälmen hos normanderna, anglosaxarna och de tidiga korsfararna. Dess koniska kalott med den karakteristiska näsbågen (nasal) skyddade pannan och näsan, men lämnade munnen och kinderna fria. Den bars oftast direkt över en kedjehjälm och är den mest utbredda hjälmtypen under den tidiga högmedeltiden.

Spännhjälm

600–1200-talet

Spännhjälmen är en konstruktion av flera metallsegment som hålls samman av spännen (bygel). Den är en länk mellan antiken och högmedeltiden och användes av både normanner, korsfarare och bysantinska krigare. Ofta kompletterad med kindskydd och en kedjepansar.

Katthelmen

Tidigt 1200-tal

Katthelmen uppstod omkring 1180–1200 och var den första hjälmtypen som helt täckte huvudet. Den var särskilt utbredd bland korsfarare och anses vara en symbol för den högmedeltida riddaren. Typiskt är dess nästan cylindriska form med syn- och andningsöppningar.

Beckenhjälm

1100–1300-talet

Beckenhuven (även kallad järnhatt med brätte) var en lätt, halvsfärisk hjälm som ofta bars av infanterister, bågskyttar och korsfarare. Den lämnade ansiktet fritt och kombinerades ofta med en kedjepansar. Under högmedeltiden var den ett utbrett alternativ till den tunga potthjälmen.

Hjälm

Som underhjälm

Hjärnhuven är strängt taget ingen självständig stridshjälm, utan en underhjälm – en enkel halvsfärisk järnhuva som bars under kittelhjälmen eller bäckenhuven och gav extra skydd. Bärs den ensam fungerar den som en lätt hjälm för LARP eller enkla historiska framställningar. Regionala varianter som den italo-normandiska nasalhjälmen kompletterar utbudet.

Hjälmar från högmedeltiden i historiskt sammanhang – bärsätt och kombinationer

500–900-talet

Vendelhjälmen – föregångaren

Vendelhjälmen (även kallad Vendelperioden, uppkallad efter svenska gravfynd) är en tidig medeltida hjälmtyp med kindskydd, nackskydd och ofta en näsbrygga eller ansiktsgaller. Den anses vara föregångaren till den högmedeltida spännhjälmen och var typisk för germanska och skandinaviska krigare under folkvandringstiden. I sortimentet med hjälmar från tidig medeltid och vikingatiden hittar du motsvarande repliker.

1000–1100-talet

Nasalhjälm – normanner och tidiga korsfarare

Nasalhjälmen etablerar sig som den dominerande hjälmtypen. Normandiska ryttare bär den över en kedjehjälm, ofta direkt på gambesonen. Kombinationen av vaddering, kedjehjälm och nasalhjälm utgjorde det typiska skyddssystemet under den tidiga högmedeltiden. Avbildningen av den normandiska riddaren med nasalhjälm är ett av de vanligaste reenactment-sammanhangen.

1100–1200-talet

Spännhjälm och de första korsfararhjälmarna

Spännhjälmen förblir utbredd, medan de första korsfararvarianterna uppstår. Typisk klädsel: gambeson som vadderingsskikt, därefter ringbrynja med kedjehjälm, sedan själva hjälmen. Denna klädsel förklarar varför hjälmarna historiskt sett verkade ganska små – en stor del av skyddet låg under.

Ca 1180–1220

Uppkomsten av potthjälmen

Den klassiska potthjälmen utvecklas ur den cylindriska korsfararhjälmen. Den bärs över kedjehjälm och hjärnhjälm – kombinationen av alla tre elementen utgör korsfararens fullständiga skyddspaket. Potthjälmen var särskilt utbredd under korstågen och är den vanligaste reenactment-hjälmen för korsfararuppvisningar.

1300–1400-talet

Övergång till slutna hjälmformer

Med uppkomsten av helt slutna hjälmar faller nässkydds hjälmar ur bruk omkring mitten av 1200-talet. Skallskyddet kvarstår som ett lättare alternativ. Utvecklingen leder vidare till senmedeltida hjälmar som hundskyddet eller hjälmen med fällbart visir – en annan kategori med andra krav på material och konstruktion.

Spännhjälm och Beckenhaube – kontinuitet från tidig medeltid

Spännhjälm
  • Segmentkonstruktion av 4–6 metallplattor, sammanfogade med spännen
  • Teknisk bro från tidig medeltid till högmedeltid
  • Utbredd bland normanner, korsfarare och bysantinska krigare
  • Ofta kombinerad med kindskydd och ringbrynja
  • Vadderat inlägg för bärkomfort vid uppvisningsstrider
  • Fästteknik (nitar) som ett tecken på kvalitet
Bäckenhjälm
  • Halvsfärisk, lättare än kittelhjälm, ansiktet förblir fritt
  • Kombineras ofta med ringbrynja av runda ringar eller nitade platta ringar
  • Nitade platta ringar: historiskt mer korrekt, robustare, tyngre
  • Ringbrynja: lättare, mer rörlig, billigare
  • Typisk kombination under högmedeltiden: hjärnhuva + bäckenhjälm + kedjepansar
  • Lämplig för fotfolk, bågskyttar, korsfararuppställningar

Den som strävar efter en fullständig korsfararutställning kombinerar bäckenhuva eller topphjälm med en kedjepansar och kedjehuvor. Hirnhauben fungerar då som ett vadderat skydd under själva hjälmen.

Materialtjocklek och lämplighet för uppvisningsstrid – vad uppgifterna betyder

Tjocklek Gauge Lämplighet Typiska hjälmar
1,3 mm stål ~18 gauge Dekoration / lätt att bära Kupolhjälm från 1200-talet (dekorativ kvalitet), lätta LARP-hjälmar
1,6 mm stål 16 gauge LARP / lätt uppvisningsstrid Näshem, korsfararhjälmar, bågskytteshjälm
2,0 mm stål 14 gauge Uppvisningsstrid Bäckenhuvor, spännhjälm, korsfararhjälm, nässkydd
Kolstål variabelt Historiskt / uppvisningsstrid Högkvalitativa repliker – hårdare och tåligare än vanligt konstruktionsstål

Gauge-systemet härstammar från den angloamerikanska metallindustrin och anger indirekt plåtens tjocklek – ju lägre gauge-tal, desto tjockare är materialet. I praktiken innebär detta att 16 gauge (1,6 mm) lämpar sig för LARP och lätt uppvisningsstrid, medan 14 gauge (2 mm) är standarden för seriös uppvisningsstrid. Kolvätehålligt stål är därvid mer tåligt än vanligt konstruktionsstål vid samma tjocklek. Hjälmar med läderfoder eller vadderat inlägg sitter stabilare och skyddar bättre mot stötar – en egenskap som särskilt framhålls på produktsidorna för uppvisningsstridshjälmar.

Prisnivåer och utrustning – vilken hjälm passar dig

Nybörjare · 53–80 €

Hjälmar från ca 53 € och enkla nässkydd erbjuder en okomplicerad start på högmedeltida rollspel. Perfekt för första besök på medeltidsmarknader, LARP-nybörjare och dräkter där hjälmen inte står i centrum. Redan i denna prisklass finns 2 mm-hjälmar som är lämpliga för uppvisningsstrider.

Mellanklass · 100–130 €

Här hittar du nasalhjälmar av 2 mm stål som är lämpliga för uppvisningsstrider (däribland italo-normandiska varianter och St. Wencelass-nasalhjälmen), spännhjälmar med vadderat inlägg samt tidiga korsfararhjälmar. Detta segment täcker de flesta reenactment-framställningarna från 1000-talet till början av 1200-talet.

Övre segmentet · 140–185 €

Bäckenhjälmar med kedjepansar av nitade platta ringar (upp till ca 160 €) och kompletta korsfararhjälmar av 2 mm stål (upp till ca 185 €) för krävande framställningar. Dessa hjälmar är lämpliga för aktiv uppvisningsstrid och har en historiskt trovärdig detaljrikedom. Komplettera dem med en gambeson, en kedjepansar och en hjälmställning för korrekt förvaring.

Nasalhjälm – normandernas och korsfararnas hjälm

Nasalhelm – der Helm der Normannen und Kreuzfahrer

Nasalhjälmen känns igen på två saker: den koniska eller halvsfäriska skallen och den nedåtriktade näsbågen (nasal) som skyddade näsan och mitten av pannan. Från 900-talet till 1200-talet var den den vanligaste hjälmen i Västeuropa – den bars av normandiska riddare under det första korståget liksom av anglosaxiska huskarlar i slaget vid Hastings (1066).

Historiskt sett föll nasalhjälmen ur bruk omkring mitten av 1200-talet, då mer slutna hjälmformer som kittelhjälmen i allt högre grad tog över som fullständigt huvudskydd. Nasalhjälmens öppna ansiktsdel var en kompromiss mellan synfält och skydd – en kompromiss som inte längre var hållbar med utvecklingen av anfallsvapen.

I sortimentet finns flera historiskt differentierade varianter: den italo-normandiska nasalhjälmen med plattare kalott och bred nasal, typisk för syditalienska-normandiska krigare från 1100- och 1200-talet, samt nasalhjälmen ”St. Wencelass”, som är baserad på böhmiska källor från 1000- och 1100-talet. Båda är tillverkade i 2 mm stål och godkända för uppvisningsstrider. I uppvisningsstrider övertygar nasalhjälmen genom sitt goda synfält, låga vikt och enkla på- och avtagning.

Katthelmen – från korsfararhjälm till riddarikon

Topfhelm – vom Kreuzfahrerhelm zur Ritter-Ikone

Kupolhjälmen uppstod omkring 1180–1200 som en vidareutveckling av den cylindriska korsfararhjälmen och utgjorde en avgörande nyhet: den täckte hela huvudet utan att lämna någon öppning för ansiktet. Smala synslitsar och andningsöppningar ersatte nasalhjälmens öppna visir. Om du undrar vad en ”gammal potthjälm” är – så betecknar begreppet just denna cylindriska urtyp från 1100-talet/tidigt 1200-tal, innan mer koniska former utvecklades under det sena 1200-talet.

I denna kategori finns potthjälmar i två utföranden: korsfarar-potthjälmen från ca 1180 i 2 mm stål med den karakteristiska tidiga cylinderformen, lämplig för scenisk strid, samt potthjälmen från 1200-talet i 1,3 mm stål, som är avsedd för uppvisningar och lättare bärande. Nitningen av de enskilda plåtarna är ett viktigt kvalitetskännetecken – omsorgsfullt utförda nitfogar säkerställer stabilitet och historisk trovärdighet.

När det gäller frågan om potthjälmar är tillåtna i uppvisningsstrider: Det beror på arrangörens eller föreningens respektive regelverk. Många uppvisningsstridsturneringar tillåter i princip potthjälmar, men kräver en minsta tjocklek på 2 mm stål och ofta ett intyg om att hjälmen är lämplig för uppvisningsstrid. Korsfarar-potthjälmen i 2 mm från detta sortiment uppfyller detta krav och är märkt därefter. För rena dekorationsändamål eller lätt LARP-användning räcker 1,3 mm-varianten.

Vehi Mercatus är sedan över 20 år en specialbutik för medeltid, reenactment och LARP – Trusted Shops-certifierad, med 30 dagars returrätt och telefonrådgivning må–fre kl. 8–12 och 13–15 på +49 9921 7099288. Om du har frågor om materialtjocklek, lämplighet för uppvisningsstrider eller passande tillbehör hjälper vi dig gärna.

Oavsett om du letar efter din första nasalhjälm till en medeltidsmarknad eller en bäckenhjälm med kedjepansar som är lämplig för uppvisningsstrider – i denna kategori hittar du rätt utrustning för 1100- till 1300-talet. Bläddra igenom utbudet, jämför materialtjocklekar och utföranden och rustar dig för din nästa uppvisning.