Tillbehör för medeltida knivar och bestick

En medeltidskniv är bara så bra som tillbehören som hör till den – från ett passande läderslida och rätt slipsten till en knivhållare som håller kniven nära till hands vid bältet. Här hittar du tillbehör till medeltidsknivar och historiska bestick som passar både på marknadsplatsen och i reenactment-lägret.

Vad hörde historiskt sett till kniven? Översikt över slida, bärsätt och skötsel

Under medeltiden bars kniven nästan alltid öppet vid bältet – skidan var inte ett valfritt tillbehör, utan standardutrustning för varje fri man och varje fri kvinna. Skidor tillverkades av garvat läder, enkelt sydda eller nitade, och skyddade bladet mot fukt och mekaniska skador. Både horisontella och vertikala bärsätt är historiskt belagda – båda metoderna återfinns i bildmanuskript och gravfynd från olika epoker och regioner.

Det var känt att man skulle underhålla bladet med olja, även om de tillgängliga medlen var andra än idag. Fetter av animaliskt ursprung användes liksom enkla växtoljor. För moderna bladämnen av kolstål – som ofta förekommer hos historiskt inspirerade knivar – har Ballistol visat sig vara en praktisk universalolja: den skyddar både stål och läder. Själva slidan bör behandlas regelbundet med läderfett så att materialet förblir smidigt och inte blir sprött.

Dangler och bärsystem: Fäst kniven korrekt vid bältet

En dangler ökar avståndet mellan bältet och slidan – kniven hänger lägre och svänger med när du går, vilket är både historiskt autentiskt och praktiskt. Detta bärsätt är väl dokumenterat i medeltida avbildningar och underlättar åtkomsten avsevärt när du sitter, eftersom slidan inte vilar mot låret. Casström No.3 Dangler är ett beprövat system med utbytbar ögla i olika färger – konjak, brun och svart – så att du kan matcha färgen till ditt fodral och ditt bälte.

Dangler-system är inte bara lämpliga för bushcraft-uppdrag, utan passar lika bra för medeltids- och vikingareenactment. Den som strävar efter en harmonisk helhetsbild väljer en färg på öglan och en färg på skidan som matchar varandra – mörkbrunt passar till de flesta historiskt inspirerade looks från tidig till sen medeltid. För vikingaföreställningar rekommenderas särskilt Viking-Saxe i kombination med ett Dangler-system.

Läderslidor för medeltidsknivar: passform, snitt och bäralternativ

Skidan måste passa bladets längd – för tidigmedeltida knivar och scramasax-blad med 25 cm bladlängd finns det specialanpassade lösningar. Mörkbrunt läder ser åldrat ut och smälter harmoniskt in i historiska looks, från tidigmedeltiden till senmedeltiden. När det gäller passformen gäller följande: Ett för rymligt fodral ger inget säkert grepp och kan skada bladet, medan för trånga fodral fastnar och gör det svårt att dra ut kniven.

Slipa och sköta blad: slipstenar, slipstänger och olja

Klingor av kolstål är känsliga för fukt och behöver regelbunden skötsel. Efter varje gång klingan blivit våt bör du torka den och olja in den. Keramiska slipstänger lämpar sig för finslipning av eggarna emellanåt, utan att ta bort för mycket material. Den vietnamesiska slipstenen Mud-Stone med en kornstorlek på ca 6000 är avsedd för slutpolering – grova råämnen bearbetas först med en lägre kornstorlek. Själva skidan bör behandlas med läderfett med jämna mellanrum.

Hur såg knivar ut under medeltiden – och vad hette de?

Medeltida knivar hade oftast en ensidig slipad klinga med rak eller lätt avsmalnande rygg – ingen tandad slipning, inga urtagningar. Bladformerna var ändamålsenliga och varierade regionalt, men förblev i grunden likartade under århundraden. Handtagen tillverkades av trä, horn eller ben, bladen av järnstål utan de komplexa värmebehandlingsprocesser som först senare blev standard inom knivtillverkningen.

De vanligaste benämningarna för medeltida knivar: kniv som samlingsbegrepp, sax eller scramasax för breda ensidiga knivar från tidig medeltid, baudrierkniv och bollockkniv under senmedeltiden. Saxen var inte ett vapen i egentlig mening – den var ett vardagligt skärverktyg och fungerade även som vapen beroende på situationen. Den som är intresserad av de historiska förebilderna hittar passande repliker i kategorierna knivar från högmedeltiden och senmedeltiden.

Som skrivredskap användes för övrigt fjäderpennor och grifflar under medeltiden – och den så kallade pennkniven (penknife) var en liten kniv som användes speciellt för att skära och spetsa skrivpennor. Även vaxplattor beskrevs med en metallgriffel och slätades ut igen med griffelns platta baksida.

Knivblad: Om du vill färdigställa din kniv själv

Casström erbjuder högkvalitativa knivblad i olika stål som lämpar sig för att bygga historiskt inspirerade knivar själv. Sleipner-stål kännetecknas av hög seghet och god skärhållfasthet och lämpar sig för intensiv användning i fält. 14C28N-stål är en rostbeständig legering med god slipbarhet – en kompromiss för alla som föredrar mindre underhåll. Råämnena levereras utan handtag – du fäster själv ett handtag av trä, horn eller hjorthorn efter eget val.

Den plana slipningen, som No. 10 Swedish Forest i Casström-serien har, ger lågt motstånd vid skärning, men är känsligare för sidobelastning. Den som är intresserad av att bygga egna knivar hittar passande råämnen i kategorin Knivblad och råämnen. Handtagsmaterialet – horn, trä, ben – säljs separat och kan kombineras individuellt.

Rätt tillbehör för ditt användningsområde

Oavsett om det gäller ett läderslida för Sax, ett hängslida för daglig användning på marknaden eller en slipsten för knivskötsel – välj de tillbehör som passar din kniv och ditt användningsområde. Bläddra igenom sortimentet och kontakta oss gärna om du har frågor.

Vanliga frågor

Upptäck passande kategorier

Det här kan också intressera dig