Vikingahalsband och vikingahänge

Vikinghalsband och vikingahänge

Vikinghalsband var mer än bara smycken för de nordiska krigarna. De var symboler för deras tro, kultur och status. Vikingarna bar olika hängen på sina halsband, som ofta var gjorda av silver eller brons. De bars av både män och kvinnor.

Vilka var vikingarnas favorithängen?

• Tors hammare Mjölnir: Detta var vikingarnas mäktigaste symbol, som gav dem skydd och styrka i strid. Tors hammare var åskguden Tors vapen när han kämpade mot jätteormen och andra fiender. Många vikingar bar Mjölnir-hängen som ett tecken på sin lojalitet mot Tor och som ett försvar mot onda andar.

• Vegvisir: Detta var en magisk symbol som betecknade vägvisaren eller kompassen. Den var tänkt att skydda resenären från att gå vilse, särskilt till sjöss. Vegvisir bestod av åtta runstavar som var placerade i en cirkel.

• Korpar: Korparna var trogna följeslagare till guden Oden, som skickade ut dem varje dag för att ge honom nyheter från världen. De kallades Hugin och Munin, vilket betydde tanke och minne. Korpsmycken representerade vikingarnas intelligens och magi.

• Vargar: Vargarna var både vänner och fiender till vikingarna. De dyrkade vargen Fenrir, som var son till Loke och som enligt profetian skulle sluka Oden vid Ragnarök. De fruktade också vargarna Skoll och Hati, som jagade solen och månen. Varghängen visade vikingarnas mod och grymhet.

Vilka material var kedjorna gjorda av?

Mässing, brons eller silver användes för vikingahalsband för att göra kedjelänkar, som sedan strängades ihop för att skapa en metallkedja. Men läderremmar användes också ofta, på vilka hänget sedan helt enkelt gled. Hängena kunde också vara tillverkade av silver, mässing eller brons, men även ben eller trä var möjligt.

Runor som kedjehängen – mycket populära idag

Runor är de antika tecken som användes mellan 2:a och 14:e århundradet e.Kr. De bestod av olika symboler som var och en hade ett ljud, ett begrepp och en magisk betydelse. Runorna var organiserade i olika alfabet som kallades Futhark, efter de sex första runorna: Fehu, Uruz, Thurisaz, Ansuz, Raido och Kaunan. Vikingarna trodde att runorna upptäcktes av Oden, den högsta guden i den nordiska mytologin, när han hängde sig i världsträdet Yggdrasil och led i nio dagar.

Runorna användes för olika ändamål. De ristades eller graverades in i sten, trä, metall eller ben för att lämna meddelanden, dokumentera händelser eller hedra de döda. Dessa inskriptioner kallades runstenar. De användes också som orakel för att förhöra sig om framtiden eller för att få gudomliga råd. För att göra detta kastades små träbitar eller stenar med runor på en trasa eller ett skinn och mönstren tolkades. De användes också för trolldom för att åstadkomma skydd, läkning eller förbannelser. Runor målades eller ristades på kroppar, vapen eller föremål för detta ändamål.

Vikingrunor är fortfarande ett fascinerande ämne för många människor idag. De används ofta som smycken, tatueringar eller dekorationer. De används också fortfarande för andliga eller esoteriska övningar. Runorna är en del av vikingarnas kulturarv och ett vittnesbörd om deras historia och världsbild.