Medeltidsväskor, bältesväskor och påsar
- tillgänglig nu
-
Leveranstid: 2 - 4 Arbetsdagar främmande länder
- tillgänglig nu
-
Leveranstid: 2 - 4 Arbetsdagar främmande länder
- tillgänglig nu
-
Leveranstid: 2 - 4 Arbetsdagar främmande länder
- tillgänglig nu
-
Leveranstid: 2 - 4 Arbetsdagar främmande länder
- tillgänglig nu
- tillgänglig nu
-
Leveranstid: 2 - 4 Arbetsdagar främmande länder
- tillgänglig nu
-
Leveranstid: 2 - 4 Arbetsdagar främmande länder
- tillgänglig nu
-
Leveranstid: 2 - 4 Arbetsdagar främmande länder
- tillgänglig nu
-
Leveranstid: 2 - 4 Arbetsdagar främmande länder
- tillgänglig nu
-
Leveranstid: 2 - 4 Arbetsdagar främmande länder
- tillgänglig nu
-
Leveranstid: 2 - 4 Arbetsdagar främmande länder
- tillgänglig nu
-
Leveranstid: 2 - 4 Arbetsdagar främmande länder
- tillgänglig nu
-
Leveranstid: 2 - 4 Arbetsdagar främmande länder
- tillgänglig nu
-
Leveranstid: 2 - 4 Arbetsdagar främmande länder
- tillgänglig nu
-
Leveranstid: 2 - 4 Arbetsdagar främmande länder
- tillgänglig nu
-
Leveranstid: 2 - 4 Arbetsdagar främmande länder
- tillgänglig nu
-
Leveranstid: 2 - 4 Arbetsdagar främmande länder
Oavsett om det är på medeltidsmarknaden, vid LARP eller i ett reenactment-läger – en väska i bältet var under medeltiden ingen lyx, utan en ren nödvändighet. Eftersom kläderna på den tiden saknade fickor bar människor bokstavligen hela sin vardag på kroppen. Här hittar du bältesväskor, läderpåsar och axelväskor i läder och tyg som passar till en historiskt inspirerad outfit – från prisvärda nybörjarmodeller till utsmyckade sporran.
Vad hette medeltida väskor – och vad ligger bakom namnen?
Medeltida väskor hade helt olika namn beroende på form, funktion och region. De vanligaste tyska termerna var Beutel, Tasche och Ranzen. Det latinska ordet bursa betecknade ursprungligen en penningpung – därav uppstod senare det tyska ordet ”Börse”. Den som delade ut eller samlade in allmosor bar en allmospåse; pilgrimer reste med en enkel pilgrimspåse eller pilgrimsväska över axeln. Bältesväskor, som fästes fast vid livremmen, kallades beroende på region även Kiepe eller Felleisen – det senare framför allt för reseförvaringsbehållare av läder. Geldkatzen – platta läderpåsar för mynt – var också mycket vanliga och har hittats i många stadsutgrävningar. Mångfalden av benämningar speglar hur allestädes närvarande dessa accessoarer var i medeltidens vardagsliv.
En kort historia om väskan: Från antiken till senmedeltiden
Ötzi och den äldsta kända väskan
Mannen från isen bar redan på sig en liten läderpåse med flinta, bennål och tändmaterial. Detta bevisar att bärbara behållare tillhörde människans grundutrustning långt innan medeltiden började. Den första väskan är alltså ingen medeltida uppfinning – utan en urmänsklig sådan.
Tidig medeltid: Snörpåsar vid bältet
Enkla snörpåsar av läder eller grovt linne bars direkt vid bältet. De var små, ofodrade och oftast ofärgade. Arkeologiska fynd från skandinaviska gravar visar att även vikingarna tog med sig sina bältesväskor i graven – ofta fyllda med mynt eller spelpjäser.
Högmedeltiden: Bältesväskor av läder med beslag
Med växande välstånd och förfinat hantverk uppstod mer påkostade bältesväskor av garvat nötläder, delvis försedda med metallbeslag och knäppningar av horn. Stadshandlare, riddare och präster bar nu olika typer av väskor, som också visade på social ställning.
Senmedeltiden: pilgrimsväskor, allmospåsar, franspåsar
Senmedeltiden innebar en verklig blomstringstid för väskmakarnas skrå. Franspåsar av mocka, broderade allmospåsar och stora pilgrimsväskor av linne eller grovt tyg såldes på marknaderna. Utgrävningar i London (Museum of London) har gett oss välbevarade läderföremål från denna tid.
Vilka material användes under medeltiden?
Valet av material för väskor och påsar berodde i hög grad på social ställning, plånbok och användningsområde. Läder dominerade som det mest robusta och lättast bearbetbara materialet – historiska fynd från London och Danmark visar att nötläder användes oftast, följt av får- och getläder. För mjukare, mer intrikat formade påsar använde man mocka. Enklare pilgrimsväskor bestod av linne eller grov bomullsväv. Väskorna stängdes med hornknappar, remmar, enkla spännen eller snörning.
| Material | Lämplighet | Typisk användning |
|---|---|---|
| Nötläder (vegetabiliskt garvat) | Historiskt belagt | Bältesväskor, plånböcker, bältesremmar |
| Mocka (hjort, rådjur) | Historiskt belagt | Mjuka snörpåsar, allmospåsar |
| Får- och getskinn | Historiskt belagt | Små myntpåsar, franciskanerpåsar |
| Linne / grov bomull | LARP / vardagsbruk | Pilgrimsväskor, enkla axelremsväskor |
| 100 % läder med prägling | LARP / uppvisningsstrid | Sporran / kiltväska, keltiska väskor |
Mynt, tärningar och proviant – vad fanns historiskt sett i väskan?
Under medeltiden betalade man med pfennig, schilling och denar – de vanligaste mynten under högmedeltiden. Silverpfenniger utgjorde i många regioner den dagliga valutan, guldmynt som florin eller dukater cirkulerade främst i fjärrhandeln. Alla dessa betalningsmedel hamnade direkt i påsen vid bältet, eftersom byxfickor helt enkelt inte fanns. Förutom mynt fanns i medeltida påsar typiskt:
- Tärningar och spelpjäser – ett oumbärligt tidsfördriv i läger och värdshus
- Örter, salvor och tinkturer – apotekare och pilgrimer bar alltid sina läkemedel på sig
- Nycklar – till hus, kista eller källare, nyckeln ingick i vardagsutrustningen
- Knivar och sylor – hantverksverktyg som man alltid hade till hands
- Reseproviant – bröd, ost och torkat kött för vägen
För dagens LARP- och reenactment-entusiaster har detta princip inte förändrats mycket: medeltida mynt, tärningar och små tillbehör hamnar idag lika självklart i bältesväskan som för 700 år sedan. Den som vill framstå som autentisk bär ingenting i händerna – allt sitter på bältet.
Bältesfickor efter pris och kvalitet – översikt för nybörjare och erfarna
Läderpåsar för mynt och tärningar av äkta läder – robusta, tidlösa och perfekta för att komma igång med hobbyen. Pilgrimsväskor av 100 % bomull i flera färger passar utmärkt som axelremsväska för marknader och festivaler. Varumärken: Battle Merchant, Mythrojan.
Medeltida bältesväskor i läder och mocka med klassisk hornknapp – finns i brunt och svart. Perfekt för LARP, reenactment och regelbundna marknader. Hornknappen är en historiskt belagd detalj och samtidigt ett praktiskt vardagsfäste.
Traditionella kiltväskor (Sporran) av 100 % läder med keltiska präglingar, tofsar och kedjebälte – hantverksmässigt avancerade plagg för kilttbärare och keltiska entusiaster. I olika utföranden: klöverblad, keltiskt kors, guldpräglingar. Varumärken: Ulfberth, Lord of Battles.
Bältesväska, påse eller axelväska – vilken typ passar vem?
Bältesväska
Fast förslutning med hornknapp eller spänne, bärs direkt på medeltidsbältet. Perfekt för marknader, läger och reenactment – alltid tillgänglig, sitter säkert och glider inte. Finns i läder och mocka.
Läderpåse
Stängs med snöre, mycket klassisk look, för mynt, tärningar och små tillbehör. Lätt, prisvärd, historiskt väl dokumenterad – den perfekta följeslagaren för alla som är nya i scenen.
Pilgrimsväska / axelväska
Större förvaringsutrymme i bomull eller läder, bärs över axeln. För längre marknader, vandringar eller som rekvisita för pilgrims- och handelsmannaföreställningar. Finns i flera färger.
Sporran (skotsk-keltisk kiltväska) utgör en egen kategori: Bärs som en framväska på kilten, tillverkad av läder med tofsar och keltiska präglingar. Den som bär en skotsk kilt kan knappast undvika sporran – den är både funktionell och kulturell. För keltiska framställningar passar även de keltiska väskorna i vårt sortiment.
Skötsel och hållbarhet: Så håller din läderväska sig fin länge
Läder är ett robust naturmaterial som håller i många år om det sköts på rätt sätt. Följande grundregler gäller för alla läderväskor och -påsar:
- Smörj in med läderfett eller bivax regelbundet – det håller lädret smidigt och förhindrar sprickor. Särskilt efter regnigt väder på marknaden är det klokt att sköta om den.
- Låt torka långsamt i luften efter regn – håll absolut borta från direkt värme (lägereld, element), eftersom lädret annars blir sprött.
- Kontrollera då och då att hornknappar och spännen sitter ordentligt – särskilt på väskor som används ofta kan fästena lossna.
- Pilgrimsväskor i bomull kan tvättas i låg temperatur (30 °C, skonsamt program) – utan torktumlare, så att sömmarna bevaras.
- För läderfärg och läderfett hittar du passande skötselprodukter direkt i butiken.
Från den enkla myntpåsen till den dekorerade sporranen – här hittar du rätt plagg för din dräkt, ditt LARP-äventyr eller nästa lägerliv. Bläddra igenom sortimentet med över 37 modeller från Battle Merchant, Mythrojan, Lord of Battles, Ulfberth och vårt eget märke Vehi Mercatus – och välj den påse som verkligen passar dig.
Vanliga frågor
Under medeltiden fanns det många benämningar: påse, väska och ryggsäck var vanliga tyska termer. Det latinska ordet ”bursa” betecknade penningpungen, vilket senare blev ”Börse”. Beroende på funktion talade man om allmospåse, pilgrimspåse eller penningkatt. Väskor som fästes vid bältet kallades regionalt även för Kiepe eller Felleisen.
Den äldsta kända väskan tillhörde Ötzi, mannen från isen, som levde för cirka 5 300 år sedan. Han bar med sig en liten läderpåse med flinta, bennål och tändmaterial. Bärbara behållare är alltså ingen medeltida uppfinning – de har följt mänskligheten sedan stenåldern.
Läder dominerade helt klart: nötläder var vanligast, följt av får- och getläder. För mjukare väskor använde man mocka (hjort, rådjur). Enklare pilgrimsväskor bestod av linne eller grovt bomullstyg. Väskorna stängdes med hornknappar, remmar eller enkla metallspännen. Utgrävningar i London har hittat välbevarade läderföremål från senmedeltiden.
Under medeltiden betalade man med silver- eller guldmynt: pfennig, schilling och denar var de vanligaste vardagsvalutorna. Guldmynt som floriner eller dukater cirkulerade främst i fjärrhandeln mellan köpmän. Eftersom kläderna inte hade fickor hamnade alla mynt i påsen vid bältet – den medeltida bältesväskan var alltså sin tids plånbok.
En bältesväska är fastsatt på bältet, har en stabil kropp (oftast styvt läder) och ett strukturerat lås som en hornknapp eller en spänne. En läderpåse är däremot mjukare, snörs ihop med en snodd och är lättare – perfekt för mynt, tärningar och småsaker. Båda typerna är historiskt belagda och passar utmärkt både i vardagen och vid LARP.