Vattenflaskor eller pilgrimsflaskor
- Produkt tillfälligt slut
- tillgänglig nu
-
Leveranstid: 2 - 4 Arbetsdagar främmande länder
- tillgänglig nu
-
Leveranstid: 2 - 4 Arbetsdagar främmande länder
- Produkt tillfälligt slut
- Produkt tillfälligt slut
- Produkt tillfälligt slut
- Produkt tillfälligt slut
Fältflaska, pilgrimsflaska, dryckesflaska – dessa begrepp står för ett föremål som under medeltiden var en lika självklar del av resbagaget som en smartphone är i fickan idag: en bärbar behållare för vatten, vin eller öl, som följde med på långa sträckor till fots, till häst eller längs pilgrimsleden. Oavsett om det var en enkel lerkruka i en köpmans bagage eller en utsmyckad keramikflaska vid en pilgrims höft – dessa kompakta behållare berättar mycket om vardagslivet och resekulturen under medeltiden.
Fältflaska och pilgrimsflaska: Vad är skillnaden?
Begreppen används idag ofta synonymt, men historiskt sett betecknar de olika former och sammanhang. En pilgrimsflaska – på medelhögtyska även kallad Gurde – är ett keramik- eller lerkärl med en tillplattad, rund buk, kort hals och öglor på sidorna för bärsnören. Formen är karakteristisk: buken är tillplattad på ena eller båda sidorna, vilket underlättar att bära den på kroppen. Från och med tidig medeltid togs den främst med på pilgrimsfärder och fick en särskild symbolisk betydelse på Jakobsleden. Fältflaskan är det bredare begreppet för alla bärbara dryckesbehållare – av läder, lera eller keramik – som användes av soldater, köpmän och bönder i vardagen.
- Platt, rund kropp av keramik eller lera
- Kort hals, öglor på sidorna för bärband
- Typisk för pilgrimsfärder och religiösa resor
- Belagt från tidig medeltid, utbrett under högmedeltiden
- Ofta dekorerad med musselornament eller religiösa motiv
- Historiskt begrepp: Gurde (5 bokstäver)
- Samlingsbegrepp för alla bärbara dryckesbehållare
- Material: läder, lera, keramik, senare även stål
- Används av soldater, handelsmän, bönder, resenärer
- Olika former: påse, ellips, karaff, kula
- Bältesfäste eller axelrem för fastsättning
- Inget religiöst sammanhang nödvändigt
Historia: Från romartiden till senmedeltiden
Romersk laguncula
Den romerska fältflaskan, kallad laguncula, var tillverkad av lera eller läder och var redan utrustad med axelrem. Den ingick i standardutrustningen för romerska legionärer på marsch och anses vara en direkt föregångare till medeltida fältflaskor.
Tidig medeltid: Enkla keramikformer
I Frankrike och Skandinavien uppstod enkla, rundade keramikflaskor som fungerade som förebilder för den senare formmångfalden. Den frankiska fältflaskan från 900-talet – som repliken i butiken visar – är karakteristisk för denna epok: kompakt form, handformad, utan påkostade utsmyckningar.
Högmedeltiden: Jakobsleden och pilgrimsflaskan
I och med de stora pilgrimsvandringarnas uppblomstring uppstod den klassiska pilgrimsflaskan. På vägen till Santiago de Compostela bar pilgrimerna keramikflaskor med en påsatt jakobsmussla – ett otvetydigt kännetecken för deras resa. Pilgrimstecknen och musselplattorna blev en del av en egen materiell pilgrimskultur.
Senmedeltiden: läder och formmångfald
Under senmedeltiden blev läder ett allt viktigare material. Stansade läderflaskor i form av påsar, ellipser eller karaffer var mer stöttåliga än keramik och passade särskilt bra för användning i lägret och på slagfältet. Dessa former finns idag som autentiska repliker för vikinga- och senmedeltidsuppvisningar.
Fästning och bärsätt: vid bältet eller över axeln
Medeltida fältflaskor bars på två grundläggande sätt: direkt på medeltidsbältet via läderöglor eller läderslingor, eller i en lång axelrem av läder som bars över ena axeln. Det senare var särskilt praktiskt vid längre marscher, eftersom vikten fördelades bättre och båda händerna förblev fria.
Bältesfästet passar bra för lättare keramikflaskor och korta sträckor – flaskan bärs synligt på kroppen och smälter in som ett tillbehör i helhetsbilden. För läderflaskor med en volym på 500 ml rekommenderas den justerbara axelremmen, som ger ett stabilare grepp.
För den som vill komplettera sin utrustning på medeltidsmarknader eller LARP-evenemang: fältflaskan kan kombineras väl med en bältesväska – båda hänger på bältet och ger en harmonisk helhet utan att störa varandra. Vid historiska återuppföranden är det synliga bärandet av fältflaskan på kroppen en detalj som skiljer nybörjare från mer erfarna utövare.
Former och epoker: Vilken fältflaska passar till vilken roll?
Tidig medeltid / Frankerna
Den rundbukiga keramikflaskan i frankisk tradition – handgjord och handmålad. Passar för tidig medeltidsrekonstruktioner, frankiska eller karolingiska framställningar. Enkel form utan religiös symbolik, idealisk för handels- eller bondkaraktärer.
Högmedeltiden / Pilgrimer
Den klassiska pilgrimsflaskan i keramik med en påsatt jakobsmussla – kännetecknet för medeltida pilgrimer på väg till Santiago de Compostela. Med en volym på 0,5 liter även praktiskt användbar. Perfekt för pilgrimsföreställningar och religiösa karaktärer från högmedeltiden.
Senmedeltiden / Vikingar
Handgjorda läderflaskor med prägling i påse-, ellips- eller karaffform – alla med en volym på 500 ml. Vikingavarianten med detaljerad prägling passar för nordiska och senmedeltida framställningar. Robustare än keramik, stöttålig för aktiv användning i lägret.
Materialjämförelse: keramik, lera och läder
| Material | Lämplighet | Egenskaper | Skötsel |
|---|---|---|---|
| Högbränd keramik | Historiskt | Formstabil, kylande, livsmedelssäker, bränd vid 1 100–1 200 °C – mer ömtålig än läder, men med betydande stabilitet hos högkvalitativa brända föremål | Förvara torrt, låt inte falla, torka insidan efter användning |
| Ler / stengods | Historiskt | Billigare variant, något porösare än stengods, även livsmedelssäker med tät glasyr | Behandla som keramik, förvara inga syror inuti |
| Läder (vegetabiliskt garvat) | Historiskt | Flexibelt, stöttåligt, lätt – insidan historiskt tätad med bivax. Ingen alkohol vid bivaxbeläggning! | Behandla utsidan regelbundet med läderfett, förvara svalt och torrt, kontrollera om det finns sprickor |
En viktig anmärkning om bivaxbeläggningen på läderflaskor: Bivax löses upp vid kontakt med alkohol. Drycker med hög alkoholhalt får därför inte fyllas i läderflaskor som är förseglade med bivax – vatten, vin och öl är däremot inga problem.
Fältflaskan som en del av det medeltida lägerlivet
Vad drack man egentligen under medeltiden? Rent vatten var inte alltid tillgängligt eller drickbart – istället var lätt jäst tunnöl, utspädd vin, mjöd samt örtteer och fruktjuicer mycket vanliga. Alla dessa drycker förvarades i fältflaskor och pilgrimsflaskor, som fungerade som behållare för resan – inte som bordsservis.
Vid bordet drack medeltidsmänniskor ur andra kärl: mazer (träkopp med metallring), drickhorn av ko eller uroxe, den enkla lerkrukan eller den svarvade träkoppen. Drickhornet var inte alls bara vikingarnas – det var utbrett över hela Europa under tidig och högmedeltiden. Den som vill bygga upp sin lägerutrustning på ett harmoniskt sätt kombinerar fältflaskan med ett passande bestickset och en trätallrik.
Fältflaskan är dock inte det första man köper när man börjar med reenactment-hobbyn. Först kommer grunderna: en medeltidsskjorta, en tunika eller en medeltidsklänning. När grundgarderoben är klar är tillbehör som fältflaskor, medeltidskammar eller hygienbestick nästa logiska steg – det är just dessa detaljer som gör skillnaden mellan en kostym och en övertygande historisk framställning.
Oavsett om du bygger upp en pilgrimsutställning från 1200-talet, utrustar ett vikingaläger med passande porslin eller inte vill dricka ur en plastmugg på nästa medeltidsmarknad – i denna kategori hittar du den rätta fältflaskan eller pilgrimsflaskan för dina behov. Titta på de enskilda produkterna och kontakta oss gärna per telefon om du har frågor.
Vanliga frågor
En pilgrimsflaska (på medelhögtyska även ”Gurde”) är ett keramik- eller lerkärl med en tillplattad, rund buk, kort hals och öglor på sidorna för bärband. Den användes under medeltiden framför allt på pilgrimsfärder och är nära förknippad med pilgrimskulturen på Jakobsleden. Kännetecknande är ofta påsatta jakobsmusslor eller religiösa motiv som dekoration.
Klassiska pilgrimsflaskor är ofta lätt asymmetriska eller jämnt tillplattade på båda sidor. Den tillplattade buken underlättar bärandet på kroppen genom att vikten fördelas jämnare och flaskan inte svänger så mycket. Vissa former är nästan symmetriska, medan andra – särskilt äldre varianter – uppvisar tydliga asymmetrier.
Under medeltiden var lätt jäst tunnöl den vanligaste vardagsdrycken, eftersom den var säkrare än obehandlat vatten. Därtill kom utspädd vin, mjöd (honungsvin), örtteer och fruktjuicer. Man drack även vatten, men beroende på region och årstid var dess kvalitet osäker. Alla dessa drycker fanns i fältflaskor och pilgrimsflaskor hos resenärerna.
Medeltida dryckeskärl hade olika namn beroende på material och form: Mazer var en träkopp med dekorativ metallkant, dryckeshornet av nötkreaturshorn var utbrett över hela Europa, och enkla lerkrukor eller svarvade träkoppar fungerade som vardagsbestick. Silver- och tennkoppar var förbehållna de mer välbärgade samhällsklasserna. Fältflaskan var däremot inte ett bordsservis, utan en behållare för resan.
Det beror på tätningen. Läderflaskor förseglas historiskt sett med bivax på insidan. Bivax löses upp vid kontakt med alkohol, varför starka drycker inte rekommenderas i flaskor som är förseglade med bivax. Vatten, vin och öl är däremot inga problem. Innan man fyller flaskan för första gången bör man kontrollera vilken typ av tätning som har använts.